Skip to main content

Del 1 & 2...


...av den här genomgången av artisten Van Morrisons inspelade tolkningar av andras låtar finns på www.rootsy.nu. Här fortsätter resan, låt för låt.

B-sida till ”Celtic Swing”-tolvan, 1983 (även på "The Philosopher's Stone", 1998):
”For Mr Thomas” (Robin Williamson): Robin Williamson (från Claddagh-LP:n ”Songs For Love & Parting”, 1981)
Skäggig skotte som var med och grundade den ytterst framgångsrika folkmusikgruppen Incredible String Band. Steeleye Span och Fairport Convention var de två andra stora banden i genren på 60- och 70-talen. Strängband som nu upplever en stilla comeback i och med det nymornade intresset för just brittisk folkmusik. Som soloartist slog Williamson sig ner i Wales tillsammans med indiska hustrun Bina. De startade skivbolaget Pig’sWhisker, som bland annat gav ut kassetter med Tolkien-inspirerade berättelser. Van har för övrigt själv medverkat på en liknande kassett, en uppläsning av den keltiska folksagan ”Cuchulainn” (Cuchulainn är den främste hjälten i den keltiska mytologin på Irland, son till Lug ochmedlem av släktet Conchobar) som till och med hade svensk distribution (Amigo) när den gavs ut. Williamson var i sin tur lika besatt av livsåskådningsfrågor som någonsin Van och som en del andra celebriteter drabbades de av rena hjärnsläppet och sökte sig till Hubbard och scientoligin i början av 80-talet. De två medverkade även vid det mer sansade Wreckin Trust-seminariet på Loughborough-universitet 1987. Ämnet för dagen var musikens inverkan på medvetandet. Djupa grejer, det där. Van var så förtjust i ”For Mr Thomas” att han lånade textraden”Rough God Goes Riding” till egna låten med samma namn. Uttrycket syftar på den dag då Kristus återvänder för att verkställa den slutgiltiga domen. Domedagen alltså. Mr Thomas heter Dylan i förnamn, författaren från Wales som Bob lånade sitt artistnamn från.Redan som nioåring blev Williamson starkt påverkad av en BBC-dramatisering av "Under Milk Wood - A Play For Voices" som han hörde in en kristallmottagare. Och som den sanne rödtjutspoet Williamson är har han samplat ljudet av klingande vinglas på den här inspelning.
Skivtips: ”Songs For Love & Parting” finns återutgiven på CD (TMC).









Written and recorded by Robin Williamson from Incredible String Band. This Scotsman who's living in Wales is a long time friend of Van. Together they visited the Wreckin Trust-seminar in 1987. Van took a line from this song to create his own "Rough God Goes Riding".

Comments

Popular posts from this blog

Album: ”Irish Heartbeat”, 1988: ”Star Of The County Down” (traditionell): John MacCormack (EMI, 78-varvare, 1939) Vans tolkningar av en handfull välkända folksånger har hyllats av hans trogna publik, men folkmusikpuritanerna har rasat över det personliga, jazziga anslaget. Derek Bell i Cheiftains kallade tolkningar groteska, men lika fullt fantastiska. Texten till ”Star” skrevs av Cathal MacGarvey (1866-1927). Musiken är en så kallad air, som heter ”My Love Nell” (melodin används även i den engelska folkvisan ”Dives and Lazarus”). En poppis trudelutt bland miltärorkestrar runt om i världen och säg det Guinnesspimplande pubband som inte skrålat sönder den? Också ett av John McCormacks (1884-1945) paradnummer. Han var dåtidens Pavarotti . På sin tid lika hyllad som någonsin Jussi Björling eller Caruso . Först på operascener runt om i världen, men sedan som skivartist; spelade in 800 plattor. Han var den tidens bäst betalada scenartist, tänk Robbie Williams. En av beundrarna var...

Mer tårta till Wiehe!

Wiehe fyller 60 och firar fett på Malmöfestivalen på torsdag med all star-konsert. Här sitter han skymd bakom Afzelius under Hoolas konsert i Linköping Folkets Hus, 1975. I september månad, om jag minns rätt. En månad senare föddes Lars Winnerbäck i Stockholm, men som så småningom skulle komma att bli Linköpings mest kände invånare sedan biskop Brask. Samme Winnerbäck är nu hedersgäst på Wiehe-konserten på torsdag.

Bob besvarar lyssnarbrev

I sin veckoshow på radiostationen XM spelar Bob gamla godingar. Ända sedan grymt underskattade "Down In the Groove" har han smugit in samma slags välvalda gamla godingar i egna tappningar. Där gjorde han bland annat Hank Snows "Ninety Miles an Hour (Down a Dead End Street)" På "World Gone Wrong" Mississippi Sheiks "I’ve Got Blood in My Eyes". Och på nya plattan är det Baby Face Leroy-versionen av "Rollin’ and Tumblin’" och knappast Creams stela version det handlar om. Och när han besvarar ett lyssnarbrev (bara en sådan sak!) i sin radioshow handlar det just om varför han nästan bara spelar just gamla godingar och då svarar Dylan: --Det beror på att de är så många fler. Glöm aldrig det. Och glöm framför allt aldrig de gamla godingarna. Apropå att höstens vikktigaste skiva, "Modern Times", släpps tisdag.