Skip to main content

Roky

Roky Erickson till Hultsfred! Måste skriva nåt efter en ofrivillig cyberspacetystnad. Kommer inte på nåt. Mer än att det känns overkligt. Och då ska ni veta att jag är en sådan som kört förbi hans mammas hus i Austin. På youtube kan det ibland vara lite väl mycket freakshow över hans grejer. Fast rätt bror har visst fått honom frisk. Om nu man på allvar kan bli frisk efter låtar som "I Have Always Been Here Before". Måste man nu åka till Hultsfred? Där riskerar man att stöta på de egna ungarna. Fulla dessutom. Cederskogs intervju i DN (15/2) är läsvärd, även om han glömde Nomads i uppräkningen över artister som inspirerats av honom.
Apropå youtube så dyker de första kända rörliga bilderna på Jimmy Reed upp och det går ett sus genom hela, eh... Wilmer X! Men när jag ska leta efter filmen får jag bara upp en tokig japsare som imiterar Reed. Och då har jag inte ens berört hunden. Bäst på youtube annars är:
http://www.youtube.com/watch?v=h8c3dVHHaAU
Två veckor kvar till han som gjort en fullständigt meningslös skiva med filmmusik (nyinspelningen av "Brown Eyed Girl" känns som ett skämt).
Missa inte eldkvarnsvartblogg.nu
Man blir, om inte annat av inspirerande läsning, sugen att gå på lokal.
4 april kommer "Svart blogg" på riktigt.

Comments

Popular posts from this blog

Album: ”Irish Heartbeat”, 1988: ”Star Of The County Down” (traditionell): John MacCormack (EMI, 78-varvare, 1939) Vans tolkningar av en handfull välkända folksånger har hyllats av hans trogna publik, men folkmusikpuritanerna har rasat över det personliga, jazziga anslaget. Derek Bell i Cheiftains kallade tolkningar groteska, men lika fullt fantastiska. Texten till ”Star” skrevs av Cathal MacGarvey (1866-1927). Musiken är en så kallad air, som heter ”My Love Nell” (melodin används även i den engelska folkvisan ”Dives and Lazarus”). En poppis trudelutt bland miltärorkestrar runt om i världen och säg det Guinnesspimplande pubband som inte skrålat sönder den? Också ett av John McCormacks (1884-1945) paradnummer. Han var dåtidens Pavarotti . På sin tid lika hyllad som någonsin Jussi Björling eller Caruso . Först på operascener runt om i världen, men sedan som skivartist; spelade in 800 plattor. Han var den tidens bäst betalada scenartist, tänk Robbie Williams. En av beundrarna var...

Mer tårta till Wiehe!

Wiehe fyller 60 och firar fett på Malmöfestivalen på torsdag med all star-konsert. Här sitter han skymd bakom Afzelius under Hoolas konsert i Linköping Folkets Hus, 1975. I september månad, om jag minns rätt. En månad senare föddes Lars Winnerbäck i Stockholm, men som så småningom skulle komma att bli Linköpings mest kände invånare sedan biskop Brask. Samme Winnerbäck är nu hedersgäst på Wiehe-konserten på torsdag.

Bob besvarar lyssnarbrev

I sin veckoshow på radiostationen XM spelar Bob gamla godingar. Ända sedan grymt underskattade "Down In the Groove" har han smugit in samma slags välvalda gamla godingar i egna tappningar. Där gjorde han bland annat Hank Snows "Ninety Miles an Hour (Down a Dead End Street)" På "World Gone Wrong" Mississippi Sheiks "I’ve Got Blood in My Eyes". Och på nya plattan är det Baby Face Leroy-versionen av "Rollin’ and Tumblin’" och knappast Creams stela version det handlar om. Och när han besvarar ett lyssnarbrev (bara en sådan sak!) i sin radioshow handlar det just om varför han nästan bara spelar just gamla godingar och då svarar Dylan: --Det beror på att de är så många fler. Glöm aldrig det. Och glöm framför allt aldrig de gamla godingarna. Apropå att höstens vikktigaste skiva, "Modern Times", släpps tisdag.