Skip to main content
Album: ”Irish Heartbeat”, 1988:

”Tá Mo Chleamhas Déanta”
(traditionell): Frankie Kennedy & Mairéad Ní Mhaonaigh (Green Linnet-albumet ”Altan”, 1987)
”My match Is Made”, de är som ämnade för varandra, de har äktenskapstycke. Fast av det något mer oromantiska slaget där förbundet liknar mer en liknar affärsuppgörelse. Om jag fattat det rätt handlar sången om just ett kärlekslöst giftemål som bäst beskrivs med de hemska orden ”ett gott parti”. Långt före vi lärt om sånt som hedersmord. Tom Holland från ön Tawin var ett gott talangscoutsämne. Han kunde inte få den här fördömda låten ur skallen. En låt han hört som säsongsarbetare i de södra delarna Galway. Han sjöng upp den för Bean Mhic Choisdealbha som såg till att skriva ner noterna och att de hamnade i boken ”Amhrain Mhuighe Seola” (1923). Bevarad för alla framtid. En jättefin akapellaversion hittar man på Dolores Keanes ”There Was A Maid” (Claddagh, 1978). Äkta paret Frankie Kennedy och Mairéad Ní Mhaonaigh, som bildade folgruppen Altan, gjorde också en så sorglig version att jag misstänker att inte ens Van kunde hålla tillbaka tårarna när han hörde den och han var bara tvungen att själv spela in den. Parets version gavs dessutom ut strax före Van spelade in med Cheiftains.
Den har ungefär samma melodi som ”The Trees They Do Grow High” som en hel hög spelat in inklusive Ewan MacColl, Judy Collins, Joan Baez, Liam Clancy och Bert Janschs Pentangle.
Skivtips: Jag såg paret Kennedys platta på cd senast på www.amazon.com.
A traditional song from Galway.

Comments

CV said…
Kul att ha hittat hit. Jag blev så inspirerad att det blev en Van Morrison-dag för mig idag vid datorn.
RS
kulturbloggen.com

Popular posts from this blog

Album: ”Irish Heartbeat”, 1988: ”Star Of The County Down” (traditionell): John MacCormack (EMI, 78-varvare, 1939) Vans tolkningar av en handfull välkända folksånger har hyllats av hans trogna publik, men folkmusikpuritanerna har rasat över det personliga, jazziga anslaget. Derek Bell i Cheiftains kallade tolkningar groteska, men lika fullt fantastiska. Texten till ”Star” skrevs av Cathal MacGarvey (1866-1927). Musiken är en så kallad air, som heter ”My Love Nell” (melodin används även i den engelska folkvisan ”Dives and Lazarus”). En poppis trudelutt bland miltärorkestrar runt om i världen och säg det Guinnesspimplande pubband som inte skrålat sönder den? Också ett av John McCormacks (1884-1945) paradnummer. Han var dåtidens Pavarotti . På sin tid lika hyllad som någonsin Jussi Björling eller Caruso . Först på operascener runt om i världen, men sedan som skivartist; spelade in 800 plattor. Han var den tidens bäst betalada scenartist, tänk Robbie Williams. En av beundrarna var...

Mer tårta till Wiehe!

Wiehe fyller 60 och firar fett på Malmöfestivalen på torsdag med all star-konsert. Här sitter han skymd bakom Afzelius under Hoolas konsert i Linköping Folkets Hus, 1975. I september månad, om jag minns rätt. En månad senare föddes Lars Winnerbäck i Stockholm, men som så småningom skulle komma att bli Linköpings mest kände invånare sedan biskop Brask. Samme Winnerbäck är nu hedersgäst på Wiehe-konserten på torsdag.

Bob besvarar lyssnarbrev

I sin veckoshow på radiostationen XM spelar Bob gamla godingar. Ända sedan grymt underskattade "Down In the Groove" har han smugit in samma slags välvalda gamla godingar i egna tappningar. Där gjorde han bland annat Hank Snows "Ninety Miles an Hour (Down a Dead End Street)" På "World Gone Wrong" Mississippi Sheiks "I’ve Got Blood in My Eyes". Och på nya plattan är det Baby Face Leroy-versionen av "Rollin’ and Tumblin’" och knappast Creams stela version det handlar om. Och när han besvarar ett lyssnarbrev (bara en sådan sak!) i sin radioshow handlar det just om varför han nästan bara spelar just gamla godingar och då svarar Dylan: --Det beror på att de är så många fler. Glöm aldrig det. Och glöm framför allt aldrig de gamla godingarna. Apropå att höstens vikktigaste skiva, "Modern Times", släpps tisdag.