Skip to main content
Album: ”The Wall Live In Berlin”, 1990:
Comfortably Numb (Roger Waters): Pink Floyd (Capitol-albumet ”The Wall”, 1979)
Waters som i Muddy Waters – sure, det köper vi! Men Roger Waters? Eh… Var kommer Van in i handlingen på Pink Floyd-mannens ego-tripp? Riktigt hur den här brickan passar in i Van-väggen är således en klurig en. Van kan heller knappast anklagas för att ha klippkort till välgörenhetsjippona. Backad av delar av Band gör han den enda låten som åtminstone har tillstymmelse till melodi på Wall-spektaklet. Den bästa Pink Floyd-hyllningen står annars de där synskadade stammisarna på Musik & Konst för, de som – när de ska ha riktigt roligt – burkar steka Pink Floyd-plattor i ungnen. Mer sånt.
Van is playing tribute to Pink Floyd.

Album: Hymns To The Silence, 1991:
Just A Closer Walk With Thee (traditionell): Mahalia Jackson
Lite andlig spis. Van kunde inte undgå att höra de gospelskivor med Mahalia Jackson, Sister Rosetta Tharpe och Clara Ward Singers som pappan spelade. Van gillade det han hörde, men hade svårt att relatera till budskapet i texterna. ”Just A Closer Walk With Thee” spelades in av så vitt skilda artister som Louis Armstrong, Jimmie Rodgers, Sonny Terry, Patsy Cline, Loretta Lynn, Joan Baez, Larry Williams, Brownie McGhee och Sonny Terry, och Ken Colyers Jazzmen med Lonnie Donegan och Chris Barber. Artister som Van såg upp till och därför var det kanske lite enklare att ha övverseende med allt det där Jesus-dravlet. På Shanachie-samlingen ”Great Gospel Women Vol. 1” finns en helt fantastisk live-inspelning med Mahalia Jackson som jag inte kunnat spåra. Det låter som värsta draget i Harlem-kyrkan med en hammondorgel i himmelen. Van försöker återskapa den känslan i sin version. Det är bara det att Shanachie-plattan kom ut 1993, två år efter HTTS. Men hon hade gjort den tidigare. Hon spelade in den första gången 1965 och den inspelningen finns med på ”Sings America's favorite Hymns 5”, men redan 1961 framförde hon den i TV, som utfyllnad mellan två andra program. Den inspelningen lär finnas på en VHS som heter ”Mahalia Jackson Sings II”. En annan filmversion som verkligen är värd att leta efter kommer från Newport 1970, där hon gör ”Just A Closer Walk With Thee” med Louis Armstrong på trumpet – tala om hög New Orleans-faktor! Vid samma tillfälle i Newport framförde Satchmo även ”I’n Confessin” (se ”Magic Times”) med Dizzie Gillespie som sångare. Mahalia dog 1972 60 år gammal i hemmet i Chicago och vid begravning som bevistades av 60000 personer sjöng Lou Rawls just den här sången.
Van might be inspired by Mahalia Jacksons version of this old negro spritual.

Be Thou My Vision (traditionell)
En urgammal text från Nordirland, som även heter ”Slane" och är en lovsång till helgonet Patrick. Melodin är den gamla folksången "The Banks of the Bann". En älskad psalm som sjungs vid jul såväl som vid bröllop. Peter Jöback blev så tagen av Van att han spelade in den.
A hymn from Nothern Irland.

Comments

Popular posts from this blog

Album: ”Irish Heartbeat”, 1988: ”Star Of The County Down” (traditionell): John MacCormack (EMI, 78-varvare, 1939) Vans tolkningar av en handfull välkända folksånger har hyllats av hans trogna publik, men folkmusikpuritanerna har rasat över det personliga, jazziga anslaget. Derek Bell i Cheiftains kallade tolkningar groteska, men lika fullt fantastiska. Texten till ”Star” skrevs av Cathal MacGarvey (1866-1927). Musiken är en så kallad air, som heter ”My Love Nell” (melodin används även i den engelska folkvisan ”Dives and Lazarus”). En poppis trudelutt bland miltärorkestrar runt om i världen och säg det Guinnesspimplande pubband som inte skrålat sönder den? Också ett av John McCormacks (1884-1945) paradnummer. Han var dåtidens Pavarotti . På sin tid lika hyllad som någonsin Jussi Björling eller Caruso . Först på operascener runt om i världen, men sedan som skivartist; spelade in 800 plattor. Han var den tidens bäst betalada scenartist, tänk Robbie Williams. En av beundrarna var...

Mer tårta till Wiehe!

Wiehe fyller 60 och firar fett på Malmöfestivalen på torsdag med all star-konsert. Här sitter han skymd bakom Afzelius under Hoolas konsert i Linköping Folkets Hus, 1975. I september månad, om jag minns rätt. En månad senare föddes Lars Winnerbäck i Stockholm, men som så småningom skulle komma att bli Linköpings mest kände invånare sedan biskop Brask. Samme Winnerbäck är nu hedersgäst på Wiehe-konserten på torsdag.

Bob besvarar lyssnarbrev

I sin veckoshow på radiostationen XM spelar Bob gamla godingar. Ända sedan grymt underskattade "Down In the Groove" har han smugit in samma slags välvalda gamla godingar i egna tappningar. Där gjorde han bland annat Hank Snows "Ninety Miles an Hour (Down a Dead End Street)" På "World Gone Wrong" Mississippi Sheiks "I’ve Got Blood in My Eyes". Och på nya plattan är det Baby Face Leroy-versionen av "Rollin’ and Tumblin’" och knappast Creams stela version det handlar om. Och när han besvarar ett lyssnarbrev (bara en sådan sak!) i sin radioshow handlar det just om varför han nästan bara spelar just gamla godingar och då svarar Dylan: --Det beror på att de är så många fler. Glöm aldrig det. Och glöm framför allt aldrig de gamla godingarna. Apropå att höstens vikktigaste skiva, "Modern Times", släpps tisdag.