Skip to main content
1953

Erikslustvägen 42 c, Malmö



Hösten 1953 blev filmstjärnan Harriet Andersson sambo med demonregissören Ingmar Bergman i en lägenhet på Erikslustsvägen i Malmö.
Ett stenkast från den natursköna Ribersborgsstranden.
-Men jag hade ingen aning om att det fanns ett bad i Malmö, säger Harriet Andersson när det kommer på tal 50 år senare.

Den nybyggda HSB-lägenheten hade tre rum och kök och låg högst upp i ett av de så kallade Stjärnhusen på Mellanheden.
Men Harriet Andersson trivdes aldrig i Malmö.
- Jag tror vi gjorde nån utflykt till Köpenhamn - Ingmar, Folke Sundquist och jag - och gick på Det danske filminstitut. Men Malmö var bara blåsigt och kallt. Det var inte roligt. Vad fanns det? Det där BeKå-torget...
Där i hörnet av torget låg Wessels (där hotell S:t Jörgen ligger i dag) och paret beställde möbler, bland annat en stor dubbelsäng. Ett stort åbäke på 180 gånger 205 centimeter.
-Det var ett helsike för de Wesselsanställda att baxa den uppför trappan i vårt hu. Jag tror inte grannarna var så vansinnigt förtjusta över det, eller för den delen i oss skådespelare. Stadsteatern förfogade dessutom över ytterligare fyra lägenheter i det huset så det var mycket teaterfolk där.
Fast skådespelaren Åke Jörnfalk, som tog över lägenheten efter Ingmar Bergman, menade snarare att paret var påpassat.
- Det var oerhört kända båda två efter ”Sommaren med Monika” och det är klart att folk var nyfikna och viskade bakom ryggen på dem. Det hade aldrig tidigare bott den här typen av superkändisar i Malmö.
Paret tillbringade dock den mesta tiden på Malmö stadsteater, som engagerat dem, och de tog för det mesta bilen till jobbet trots att det bara var en kvarts mil dit.
-Det fanns inte tid för spårvagnar och sånt, säger Harriet Andersson och tillägger:
-Vi bara sov och åt i den där lägenheten. Vi hade till och med en städerska som tog hand om hemmet.
Middagarna var spartanska. Bergman åt för det mesta kokt skinka med gräddfil. Men vid ett tillfälle fixade han en festmåltid till Harriet som plåster på såren för att hon fått missfall. Med distanshjälp från en anställd på teaterns ekonomiavdelning lagade han forell med mousselinesås.
Tisdagarna var vikta för filmvisning i hemmet.
-Han hade ett ovärderligt filmarkiv. Han bjöd in oss elever på filmvisningar. Satte upp en stor filmduk i vardagsrummet. Vi elever rökte en jävla massa bloss och eftersom Ingmar inte var rökare trängdes vi i köksfönstret i pauser och hängde ut i klasar genom fönstret och rökte. Han visade klassiker. Victor Sjöström, bröderna Lumière. Sånt, säger Åke Jörnfalk och berättar att även Jan Troell och Åke Fridell bodde i huset.
Men det blev inga barn gjorda i sängen man köpt. Ingmar Bergman lät Harriet Andersson ha sovrummet för sig själv medan han flyttade in i arbetsrummet.
-Passionen ”fadade” ut när vi kom till Malmö, berättar Harriet och tillägger:
-Efter ett och ett halvt år någonting flyttade jag till en egen lägenhet.
Det var kärlekstrassel. Och till råga på allt hade regissören en orolig mage som krånglade.
Ändå säger Ingmar Bergman själv att åren i Malmö på 50-talet var bland de lyckligaste.
-De åtta åren vid Malmö stadsteater blev den bästa biten av mitt dittills levda liv, skriver han i ”Laterna magica” och berättar att han levde ett kravlöst liv som passade honom.
-Ingmar bestämde bara att jag skulle följa med till Malmö så det var bara att hänga med, berättar Harriet.
Efter att ha dumpat Harriet Andersson blev han 1954 ihop med 19-åringen Bibi Andersson, som flyttade in i lägenheten i Stjärnhusen.
Men hon gillade aldrig stället eller området, precis som Andersson med Harriet som förnamn. Hon lät sätta upp nya tapeter, målade om och skaffade nya gardiner för att sätta sin prägel på lägenheten.
Nu är det här historiska plats.
-Lägenheten på Eriklustsvägen 42 c (högst upp, rakt fram) var till salu för några år sedan och jag gick dit. Men de nya köparna hade inte ens en aning om vem Bergman var, berättar Åke Jörnfalk.




*ARILD. Ingmar Bergman hade inlett ett förhållande med Harriet Andersson 1952 trots att han var gift med Gun Grut. Den fjorton år yngre Harriet Andersson var dessutom förlovad med Per Oscarsson. De tillbringade en sommar i Arild tillsammans, där bland annat ”Gycklarnas afton” spelats in. De hade även spelat in klassikern ”Sommaren med Monika” tillsammans. Ingemar hukade bakom högar med böcker och manuskript i tornrummet på Julia Lundgrens pensionat (vid busstorgets södra sida) i Arild samtidigt som Harriet njöt av sommaren och de salta baden.

*HELSINGBORG. Ingmar Bergman värvades som regissör och konstnärlig ledare till Malmö stadsteater hösten 1953 (han kom att göra 16 uppsättningar på Malmö stadsteatern fram till 1958). Han lockades till Malmö av teaterchefen Lars-Levi Laestadius, som efterträtt som chef för Helsingborgs stadsteater efter Ingemar, men som nu var chef Malmö stadsteater.

*GÖSTA EKMAN. Ekman bodde i Limhamn 1949-55. Från 1957 var han regiassistent hos Bergman i Malmö. Marie-Louise Ekmans staty "Det svenska tungsinnet, finns att beskåda i Altonaparken i Malmö.


Comments

Popular posts from this blog

VÄRLDENS BÄSTA BAND (# 34-100)

Det var en gång ett litet band från Portland... Willy Vlautin står där med blicken fast nitad i scengolvet. Men han ursäktar sig med att han behöver fokusera på texten så att han inte tappar bort den och har därför svårt att se oss i ögonen. -Och jag har skrivit mycket text ska ni veta, ja Jesus så mycket text! Det är sista gången Richmond Fontaine lirar i Malmö. Bandet är numera upplöst. Det är en sådan där konsert som kryper innanför skinnet på en och gör att jag skriker efter låten som är större än livet självt. ”Lost in the world”. Den kommer sist. Blir det sista vi får höra med detta fina lilla band. Jag slänger samtidigt ut en bild på FB där jag slår fast att Richmond Fontaine är världens typ 26:e bästa band. Men stämmer det? Ja jag vet ju att det är ett favoband på Pet Sounds och att Plura älskar det. Jag bestämmer mig för att gå till botten med det där. Listor är ju kul. Jag började rangordna favoritgrupper. Och bara grupper. Alltså kommer varken Bruce Springsteen me
19 september 1968 Jimmy Page ler varmt när han får syn på Van Morrison den där eftermiddagen, det är den 21 september 2016, i tesalongen på Culloden spa & estate i Belfastförorten Holywood. -Är vi inte sugna på lite te, undrar den infödde sångaren artigt och gitarrvirtuosen nickar instämmande och plirar samtidigt med de vakna ögonen. Här sitter två styck musikhistoria och har det rasandes trevligt när jag råkar passera. Kanske försöker de en gång för alla avgöra om det verkligen är denne Page som lirar solot på Van Morrison och Thems inspelning av Big Joe Williams ”Baby please don’t go” från 1935 (även om Morrison hämtat inspirationen mest från John Lee Hookers version från 1949). Oavsett vilket så delar dessa båda herrar kärleken till bluesen med varandra. Även långt efter den där studiotimmen i London när de nitade ”Baby please don’t go” på tejp. Det ska sägas att många menar att det är Themgitarristen Billy Harrison som kör sologrejen och att Page enbart kompar. Men att P