perhagred

VÄRLDENS BÄSTA BAND #12-18 VÄRLDENS BÄSTA BAND AVSNITT 39 # 12 Velvet Underground   New York New York. Med band som New York Dolls, Ramones och Strokes. Och såklart Warhol–fabrikens egna jukebox, Velvet Underground. I grunden ett garageband från 60-talet. Som jag missade helt. Men när vi tog tåget till Stockholm för att se Lou Reed, som brutit med bandet och var soloartist med fyra plattar i bagaget, var vi upplysta. Hade till och med läst de där skräckrapporterna om att han indicerat heroin på scen. Hur skulle de bli i Stockholm? Jag hade lyssnat sönder ”Rock n' roll animal”, som jag fått i julklapp året innan. Introt med Dick Wagners och Steve Hunters fantastiska stämspel på gitarr hade fullständigt knäckt mig. Är fortfarande 44 år senare något av den bästa inledning jag hört på en liveskiva. Till och med vassare än Sam Culters klassiska intro på ”Get yer ya ya's out”. Det här var inledningen på en Europaturné för att lansera ”Sally can’t dance” och man repeterade und

VÄRLDENS BÄSTA BAND AVSNITT 34 #17 Small Faces ”LIve aid” är på allas läppar. Stones, Dylan, Neil, Petty, Zeppelin, Beach Boys, McCartney… Är där. Är med. Fast en kille saknas… Den här kvällen lirar han, Steve Marriott, på en sunkig pub på nån bakgata i London för en handfull fyllon… Det känns så ovärdigt, så orättviset. Visst, Marriott hade tagit sig till det där avgrundshålet för egen maskin. Hade bränt sitt ljus i båda ändar. Samtidigt tydde mycket på att han var på väg tillbaka. Men han hade inte lyckan på sin sida och några år senare omkom han i en brand. Förmodligen hade han somnat ifrån en cigarrett. Till 60-talet i London. Ronnie Lane träffade Steve Marriott och de började snacka Stax. Så startade ett av 60-talets coolaste band där även Ian McLagan ingick. Och så klart Kenney Jones, fyra efter Ringo Starr, Charlie Watts och Keith Moon på trumtopplistan. Gene Vincents manager, Don Arden, såg dem på Cavern club på Leicester square och resten var banne mig historia. 60-tale

VÄRLDENS BÄSTA BAND (#22-33) Det närmar sig toppen. Clash på 31:a plats! Är det en för låg placering? Följda av Dire Straits! Är det en för hög placering? Läs mer. #22 13th Floor Elevator Vi snodde runt en halv dag i Austin i jakten på Rokys hus. Adressen hade vi fått från telefonkatalogen. Men när vi väl var i närheten av kåken ändrade vi oss. Det kändes trots allt lite väl fräckt att klampa in där… Sedan gick det väl tio år och plötsligt, juni 2017, uppträdde han på Atlantisscenen på Hultsfredsfestivalen och det var helt ok. Karln levde och man hade i stort sett hittat alla skruvarna som saknats där under några av år av missrikta omtanke och felaktig medicinering, som jag skrev i rapporten i Expressen. För mig 13th Floor Elevator och alla de där mer eller mindre obskyra garagerockbanden från USA okänd terräng. Lampan tändes när Larmnumret med Standells på omslaget damp ner i brevlådan på Vasagatan i Linköping. Och jakten på ”Nuggets: Original Artyfacts from th

Det var en gång ett litet band från Portland... Willy Vlautin står där med blicken fast nitad i scengolvet. Men han ursäktar sig med att han behöver fokusera på texten så att han inte tappar bort den och har därför svårt att se oss i ögonen. -Och jag har skrivit mycket text ska ni veta, ja Jesus så mycket text! Det är sista gången Richmond Fontaine lirar i Malmö. Bandet är numera upplöst. Det är en sådan där konsert som kryper innanför skinnet på en och gör att jag skriker efter låten som är större än livet självt. ”Lost in the world”. Den kommer sist. Blir det sista vi får höra med detta fina lilla band. Jag slänger samtidigt ut en bild på FB där jag slår fast att Richmond Fontaine är världens typ 26:e bästa band. Men stämmer det? Ja jag vet ju att det är ett favoband på Pet Sounds och att Plura älskar det. Jag bestämmer mig för att gå till botten med det där. Listor är ju kul. Jag började rangordna favoritgrupper. Och bara grupper. Alltså kommer varken Bruce Springsteen me