Album: ”Poetic Champions Compose”, 1987:
”Sometimes I Feel Like A Motherless Child” (Traditional): Paul Robeson (40-talsinspelning)
Det finns miljontals tolkningar av den här gamla afroamerikanska psalmen. Mahalia Jackson, Louis Armstrong, Petet Seeger, Odetta, Sister Rosetta Tharpe, Elvis, Joe Turner, Sahrah Vaughn, Fats Waller, Jimmy Witherspoon och Marian Anderson är bara några gamla goda Van-favoriter som spelat in den. Och så förstås Paul Robeson med den avgrundsdjupa barytonrösten. Även om Van själv aldrig nämnt Robeson gissar jag att han också glott ner i Robesons bottenlösa hål till strupe. Herregud, han gjorde ju även tolkningar av ”John’s Brown Body”, ”John Henry”, ”Lonesome Road”, ”Mighty lik’ A Rose”, ”Danny Boy” och ”Shenandoah” som - surprise, surprise - Van också gjort. Vem var då denne Robeson? Läser man de finare akademiernas blankputsade musiklexikon får man veta att han var en ytterst framgångrik karriär som sångare och skådespelare som för evigt är förknippad med ”Old Man River” från ”Teaterbåten”. Men skrapar man lite på teaterspacklet kommer en oerhört intressant historia fram. Han var son till en slavarbetare och slogs hela sitt liv för de mänskliga rättigheterna. Han dog 1976 och de sista åren levde han i självvald isolering.
Sången finns med i ”American Negro Spirituals” av J. W. Johnson och J. R. Johnson från 1926. Men den härrör förmodligen från 1865. Melodin fick först sin stora spridning när Harry Thacker Burleigh arrangerade den för kör på 1910-talet. Burleigh var klassiskt skolad och vän med Dvorak. Dvorak inspirerades av hans "Swing Low, Swing Chariot" när han skrev sin sista symfoni, ”Från nya världen”, i New York. En av melodierna där var där ”Goin’ Home” som Van tolkade på ”Skiffle Sessions. George Gershwin’s berömda “Summertime” (från ”Porgy and Bess”) är baserad på “Sometimes I Feel Like a Motherless Child”.
Skivtips: Provlyssna och eventuellt tanka hem från www.itunes.com
Hemsida: http://cpsr.cs.uchicago.edu/robeson/links/recordings.html
This is a spiritual recorded by many, many of Van's favorites, including operasinger Paul Robeson from America.
”Sometimes I Feel Like A Motherless Child” (Traditional): Paul Robeson (40-talsinspelning)
Det finns miljontals tolkningar av den här gamla afroamerikanska psalmen. Mahalia Jackson, Louis Armstrong, Petet Seeger, Odetta, Sister Rosetta Tharpe, Elvis, Joe Turner, Sahrah Vaughn, Fats Waller, Jimmy Witherspoon och Marian Anderson är bara några gamla goda Van-favoriter som spelat in den. Och så förstås Paul Robeson med den avgrundsdjupa barytonrösten. Även om Van själv aldrig nämnt Robeson gissar jag att han också glott ner i Robesons bottenlösa hål till strupe. Herregud, han gjorde ju även tolkningar av ”John’s Brown Body”, ”John Henry”, ”Lonesome Road”, ”Mighty lik’ A Rose”, ”Danny Boy” och ”Shenandoah” som - surprise, surprise - Van också gjort. Vem var då denne Robeson? Läser man de finare akademiernas blankputsade musiklexikon får man veta att han var en ytterst framgångrik karriär som sångare och skådespelare som för evigt är förknippad med ”Old Man River” från ”Teaterbåten”. Men skrapar man lite på teaterspacklet kommer en oerhört intressant historia fram. Han var son till en slavarbetare och slogs hela sitt liv för de mänskliga rättigheterna. Han dog 1976 och de sista åren levde han i självvald isolering.
Sången finns med i ”American Negro Spirituals” av J. W. Johnson och J. R. Johnson från 1926. Men den härrör förmodligen från 1865. Melodin fick först sin stora spridning när Harry Thacker Burleigh arrangerade den för kör på 1910-talet. Burleigh var klassiskt skolad och vän med Dvorak. Dvorak inspirerades av hans "Swing Low, Swing Chariot" när han skrev sin sista symfoni, ”Från nya världen”, i New York. En av melodierna där var där ”Goin’ Home” som Van tolkade på ”Skiffle Sessions. George Gershwin’s berömda “Summertime” (från ”Porgy and Bess”) är baserad på “Sometimes I Feel Like a Motherless Child”.
Skivtips: Provlyssna och eventuellt tanka hem från www.itunes.com
Hemsida: http://cpsr.cs.uchicago.edu/robeson/links/recordings.html
This is a spiritual recorded by many, many of Van's favorites, including operasinger Paul Robeson from America.
Comments
stort.
I höstas kom jag hem med Golden Age of Gospel (Vee-Jay), och den här gången funkade det bättre än nånsin.
Det som knockade mig var "Motherless Child", på plattan framförd av Jimmy Jones and the Harmonising Four. Herregud, vad trösterikt livet kan vara trots att det är så ensamt.
Van Morrisons tolkning har jag aldrig hört. Har ingen lust heller. Har alltid tyckt mer om Van när han var garage-mod i Them, och mindre när han gett sig på soulen. Kombinationen vita män och svart musik, liksom, har befläckats av alla Commitments-typer, så att även dem som faktiskt kan blir svåra att lyssna på.