Skip to main content

Del 1 & 2...


...av den här genomgången av artisten Van Morrisons inspelade tolkningar av andras låtar finns på www.rootsy.nu. Här fortsätter resan, låt för låt.

B-sida till ”Celtic Swing”-tolvan, 1983 (även på "The Philosopher's Stone", 1998):
”For Mr Thomas” (Robin Williamson): Robin Williamson (från Claddagh-LP:n ”Songs For Love & Parting”, 1981)
Skäggig skotte som var med och grundade den ytterst framgångsrika folkmusikgruppen Incredible String Band. Steeleye Span och Fairport Convention var de två andra stora banden i genren på 60- och 70-talen. Strängband som nu upplever en stilla comeback i och med det nymornade intresset för just brittisk folkmusik. Som soloartist slog Williamson sig ner i Wales tillsammans med indiska hustrun Bina. De startade skivbolaget Pig’sWhisker, som bland annat gav ut kassetter med Tolkien-inspirerade berättelser. Van har för övrigt själv medverkat på en liknande kassett, en uppläsning av den keltiska folksagan ”Cuchulainn” (Cuchulainn är den främste hjälten i den keltiska mytologin på Irland, son till Lug ochmedlem av släktet Conchobar) som till och med hade svensk distribution (Amigo) när den gavs ut. Williamson var i sin tur lika besatt av livsåskådningsfrågor som någonsin Van och som en del andra celebriteter drabbades de av rena hjärnsläppet och sökte sig till Hubbard och scientoligin i början av 80-talet. De två medverkade även vid det mer sansade Wreckin Trust-seminariet på Loughborough-universitet 1987. Ämnet för dagen var musikens inverkan på medvetandet. Djupa grejer, det där. Van var så förtjust i ”For Mr Thomas” att han lånade textraden”Rough God Goes Riding” till egna låten med samma namn. Uttrycket syftar på den dag då Kristus återvänder för att verkställa den slutgiltiga domen. Domedagen alltså. Mr Thomas heter Dylan i förnamn, författaren från Wales som Bob lånade sitt artistnamn från.Redan som nioåring blev Williamson starkt påverkad av en BBC-dramatisering av "Under Milk Wood - A Play For Voices" som han hörde in en kristallmottagare. Och som den sanne rödtjutspoet Williamson är har han samplat ljudet av klingande vinglas på den här inspelning.
Skivtips: ”Songs For Love & Parting” finns återutgiven på CD (TMC).









Written and recorded by Robin Williamson from Incredible String Band. This Scotsman who's living in Wales is a long time friend of Van. Together they visited the Wreckin Trust-seminar in 1987. Van took a line from this song to create his own "Rough God Goes Riding".

Comments

Popular posts from this blog

Album: ”Irish Heartbeat”, 1988: ”Star Of The County Down” (traditionell): John MacCormack (EMI, 78-varvare, 1939) Vans tolkningar av en handfull välkända folksånger har hyllats av hans trogna publik, men folkmusikpuritanerna har rasat över det personliga, jazziga anslaget. Derek Bell i Cheiftains kallade tolkningar groteska, men lika fullt fantastiska. Texten till ”Star” skrevs av Cathal MacGarvey (1866-1927). Musiken är en så kallad air, som heter ”My Love Nell” (melodin används även i den engelska folkvisan ”Dives and Lazarus”). En poppis trudelutt bland miltärorkestrar runt om i världen och säg det Guinnesspimplande pubband som inte skrålat sönder den? Också ett av John McCormacks (1884-1945) paradnummer. Han var dåtidens Pavarotti . På sin tid lika hyllad som någonsin Jussi Björling eller Caruso . Först på operascener runt om i världen, men sedan som skivartist; spelade in 800 plattor. Han var den tidens bäst betalada scenartist, tänk Robbie Williams. En av beundrarna var...

Lund 22 maj 1980

Copyright Per Hägred ( per.hagred@kvp.se )

VÄRLDENS BÄSTA BAND (# 34-100)

Det var en gång ett litet band från Portland... Willy Vlautin står där med blicken fast nitad i scengolvet. Men han ursäktar sig med att han behöver fokusera på texten så att han inte tappar bort den och har därför svårt att se oss i ögonen. -Och jag har skrivit mycket text ska ni veta, ja Jesus så mycket text! Det är sista gången Richmond Fontaine lirar i Malmö. Bandet är numera upplöst. Det är en sådan där konsert som kryper innanför skinnet på en och gör att jag skriker efter låten som är större än livet självt. ”Lost in the world”. Den kommer sist. Blir det sista vi får höra med detta fina lilla band. Jag slänger samtidigt ut en bild på FB där jag slår fast att Richmond Fontaine är världens typ 26:e bästa band. Men stämmer det? Ja jag vet ju att det är ett favoband på Pet Sounds och att Plura älskar det. Jag bestämmer mig för att gå till botten med det där. Listor är ju kul. Jag började rangordna favoritgrupper. Och bara grupper. Alltså kommer varken Bruce Springsteen me...