Album: ”A Sence Of Wonder”, 1984:
”If You Only Know” (Mose Allison): Mose Allison (Atlantic-LP:n ”Western Man”, 1971)
Herreminskapare, vad gör en stackars svensk folkskollärare i Vans konsertfilm? Ungefär så reagerade jag när Mose Allison plötsligt klev in i handlingen i tv-filmen ”Concert” från 1989. Van har dock ett synnerligen gott öga till beat-generationens egen mysgubbe och gillar honom ända ut i de läderförstärkta kavajärmarna. Van kilar ofta ner i den trånga källaren till Pizza Express i Soho i London för att spisa lite underfundig, prydligt skuren Mose-jazzblues. Allison är favorit även hos Stones-medlemmarna, Tom Waits och John Mayall. Who har spelat in hans ”Young Man Blues”, Leon Russell ”I’m Smashed” och Bonnie Raitt ”Everybody’s Cryin’ Mercy”. Band spelade in en låt som heter ”Sitting A Thousand Miles From Nowhere” (på ”Big Pink”), som är första raden i Allisons ”One Room Country Schack”. Alla, inklusive Tim Bogert och Carmine Appice, har gjort ”Parchman Farm”. Och stackars gamle Gerogie Fame hade nog haft ett annat yrke om det inte vore för Mose. Själv brukar han säga sig vara inspirerad av Louis Jordan, Nat King Colle, Louis Armstrong och Fats Waller. Samma gubbgäng som Van diggar alltså. Och precis som Van har han också spelat in Big Joe Williams ”Baby Please Don’t Go”. Och just precis som Van började han som blåsare, trumpetare närmare bestämt. Den här låten finns på ”Western Man”, där man även hittar ”Benediction”, ”Night Club” och ”Tell Me Something”, som Van tolkar några år senare på en hyllningsplatta till just Mose. Mose var personlig vän med Atlantic-bossen Ahmet Ertegun, som höll sin vakande hand över den udda fågeln i det annars så genomkommersialiserade Atlantic-boet.
Lästips: www.moseallison.com
Skivtips: ”Western Man” och liven ”Mose In Your Ear” återutgavs på en enkel-CD av Collectables.
The first one in a long row of songs written by jazz- and bluesman Mose Allison. From his Atlantic-album ”Western Man” from 1971.
”What Would I Do Without You” (Ray Charles): Ray Charles (Atlantic-singel, 1956)
Broder Ray igen. ”What Would I Do”, som Van helt sonika förkortat titeln till, är b-sida till glädjerökaren "Hallelujah, I Love Her So" från 1956. Charles gömde alltså undan en verklig pärla på den där baksidan. Bara Don Wilkerson stånkande saxfest är värd hela resan. Jag lovar. Van tyckte uppenbarligen också att den var undangömd och bortglömd och så, och skakade liv i den igen när han snabbt behövde lite albumutfyllnad. Han tvingades spela in sin version i expressfart på grund av några sura diktararvingar. De efterlevande till poeten Yates stoppade nämligen planerna på att inkludera en tolkning av en tonsättning av dikten ”Carzy Jane On God”, som till och med fanns med på testpressningar av ”A Sence Of Wonder” (när jag senast såg den på en skivmässa i England stod det 1000 pund på prislappen!). Det lär för övrigt ligga en inspelning av ”Drown In My Own Tears” och skräpar i arkiven nånstans också.
Skivtips: Finns förstås på sju-cd-boxen ”Pure Genius” för den som har råd att lägga upp ett styck papp.
Van is covering this Atlantic-recording by Ray Charles from 1956. It was the b-side to ”Hallelujah, I Love Her So”.
Comments