Bob besvarar lyssnarbrev

I sin veckoshow på radiostationen XM spelar Bob gamla godingar. Ända sedan grymt underskattade "Down In the Groove" har han smugit in samma slags välvalda gamla godingar i egna tappningar. Där gjorde han bland annat Hank Snows "Ninety Miles an Hour (Down a Dead End Street)" På "World Gone Wrong" Mississippi Sheiks "I’ve Got Blood in My Eyes". Och på nya plattan är det Baby Face Leroy-versionen av "Rollin’ and Tumblin’" och knappast Creams stela version det handlar om. Och när han besvarar ett lyssnarbrev (bara en sådan sak!) i sin radioshow handlar det just om varför han nästan bara spelar just gamla godingar och då svarar Dylan:
--Det beror på att de är så många fler.
Glöm aldrig det. Och glöm framför allt aldrig de gamla godingarna.
Apropå att höstens vikktigaste skiva, "Modern Times", släpps tisdag.

Comments

VÄRLDENS BÄSTA BAND (# 34-100)

Det var en gång ett litet band från Portland... Willy Vlautin står där med blicken fast nitad i scengolvet. Men han ursäktar sig med att han behöver fokusera på texten så att han inte tappar bort den och har därför svårt att se oss i ögonen. -Och jag har skrivit mycket text ska ni veta, ja Jesus så mycket text! Det är sista gången Richmond Fontaine lirar i Malmö. Bandet är numera upplöst. Det är en sådan där konsert som kryper innanför skinnet på en och gör att jag skriker efter låten som är större än livet självt. ”Lost in the world”. Den kommer sist. Blir det sista vi får höra med detta fina lilla band. Jag slänger samtidigt ut en bild på FB där jag slår fast att Richmond Fontaine är världens typ 26:e bästa band. Men stämmer det? Ja jag vet ju att det är ett favoband på Pet Sounds och att Plura älskar det. Jag bestämmer mig för att gå till botten med det där. Listor är ju kul. Jag började rangordna favoritgrupper. Och bara grupper. Alltså kommer varken Bruce Springsteen me...

19 september 1968 Jimmy Page ler varmt när han får syn på Van Morrison den där eftermiddagen, det är den 21 september 2016, i tesalongen på Culloden spa & estate i Belfastförorten Holywood. -Är vi inte sugna på lite te, undrar den infödde sångaren artigt och gitarrvirtuosen nickar instämmande och plirar samtidigt med de vakna ögonen. Här sitter två styck musikhistoria och har det rasandes trevligt när jag råkar passera. Kanske försöker de en gång för alla avgöra om det verkligen är denne Page som lirar solot på Van Morrison och Thems inspelning av Big Joe Williams ”Baby please don’t go” från 1935 (även om Morrison hämtat inspirationen mest från John Lee Hookers version från 1949). Oavsett vilket så delar dessa båda herrar kärleken till bluesen med varandra. Även långt efter den där studiotimmen i London när de nitade ”Baby please don’t go” på tejp. Det ska sägas att många menar att det är Themgitarristen Billy Harrison som kör sologrejen och att Page enbart kompar. Men att P...

1953 Erikslustvägen 42 c, Malmö Hösten 1953 blev filmstjärnan Harriet Andersson sambo med demonregissören Ingmar Bergman i en lägenhet på Erikslustsvägen i Malmö. Ett stenkast från den natursköna Ribersborgsstranden. -Men jag hade ingen aning om att det fanns ett bad i Malmö, säger Harriet Andersson när det kommer på tal 50 år senare. Den nybyggda HSB-lägenheten hade tre rum och kök och låg högst upp i ett av de så kallade Stjärnhusen på Mellanheden. Men Harriet Andersson trivdes aldrig i Malmö. - Jag tror vi gjorde nån utflykt till Köpenhamn - Ingmar, Folke Sundquist och jag - och gick på Det danske filminstitut. Men Malmö var bara blåsigt och kallt. Det var inte roligt. Vad fanns det? Det där BeKå-torget... Där i hörnet av torget låg Wessels (där hotell S:t Jörgen ligger i dag) och paret beställde möbler, bland annat en stor dubbelsäng. Ett stort åbäke på 180 gånger 205 centimeter. -Det var ett helsike för de Wesselsanställda att baxa den uppför trappan ...

perhagred

Search This Blog