Skip to main content

Dansk gris i säcken



Världen måtte ha undrat: Skulle Efterklang finnas med?
Ja, ni vet, danskarna som leker med knittrande ljud och som gästades av ingen mindre än Thomas Sjöberg från Roskilde Domkyrkas Gosskör på debut-cd:n ”Tripper”.
Jag kan lugna alla rockvänner som legat sömnlösa med ett klart besked:
Efterklang får en generös genomgång i Bonniers senaste rocklexikon på svenska.
Att sedan blueslegenden Lighnin’ Hopkins, countrystjärnan Nanci Griffith och rocklegenden Paul Westerberg inte ens blev fotnötter kan kanske kvitta.
Duon Junior Senior – de hette Ludo X tidigare och vann Danmarksmästerskapet i rock 1994 – är också med. Yeah!
Dion fick visserligen inte plats han heller – det gäller att hålla hårt i utrymmet. Men så har han väl bara spelat in ett 100-tal plattor och han råkar vara själva anledningen till att Springsteen spelar. Vet inte hur redaktionen resonerade. Kanske nöjde de sig med den andra Dion, Celine alltså.
Tur då att danska Swan Lee fått en hel sida. Upp med handen alla som hört dem. Kanske inte alla redan visste att sångerskan Pernille Rosendahl, som är uppväxt på Lolland-Falster, har ett förflutet som körsångerska i Savage Rose.
Nej, helt seriöst, det här duger inte. Svenska Bonniers har köpt grisen i säcken av danskjävlarna.
Att Hooters spelade på Roskildefestivalen 1993 är väl totalt ointressant för svenskarna, man skulle naturligtvis istället ha skrivit om gruppens konsert i Lund vid samma tillfälle.
Förutom den besvärande danska slagsidan får man uthärda med knastertorra, osexiga texter med svepande, ibland direkt felaktiga påstående. Jag skulle till exempel vilja träffa de kritiker som påstått att ”What’s Wrong With This Picture?” tillhör Van Morrison bättre släpp.
De stoltserar med att rocklexikonet även täcker folkmusiken. Men var är Leon Rosselson eller Luke Kelly och Dubliners.
Det heter också att det är ett blueslexikon.
Hittar inte ens en rad om Sonny Boy Williamsson. Varken ettan eller tvåan. Som om de inte existerat. ”Help Me”? ”Goodmorning Little Schoolgirl”? Nån? Och apropå det. Vad har Downliner Sect gjort för ont för att inte få vara med. Kanske tyckte redaktionen att det räckte med hiphopbandet Downsect. Eller Remains, eller… Lucka efter lucka.
Och vem kastade ut Dictators. Han vill jag tala allvar med. Du och jag i en mörk gränd, typ.
För många pinsamma luckor, för danskvinklat, för mycket upp åt väggarna galet.
Man kan göra sig lustig över dundertavlorna signerade en hög danska lallare.
Men i själva verket är detta en jävla skandal. Att man lägger så pass mycket pengar på ett sånt här projekt är inte ok.
Nej, nu måste jag läsa in mig på slagverksduon Safri Duo från Köpenhamnstadsdelen Vesterbro. Visste ni att de var de yngsta deltagarna på Copenhagen Jazz Festival 1980? Man lär så länge man lever, eller åtminstone läser danska rocklexikon.

Comments

Popular posts from this blog

Album: ”Irish Heartbeat”, 1988: ”Star Of The County Down” (traditionell): John MacCormack (EMI, 78-varvare, 1939) Vans tolkningar av en handfull välkända folksånger har hyllats av hans trogna publik, men folkmusikpuritanerna har rasat över det personliga, jazziga anslaget. Derek Bell i Cheiftains kallade tolkningar groteska, men lika fullt fantastiska. Texten till ”Star” skrevs av Cathal MacGarvey (1866-1927). Musiken är en så kallad air, som heter ”My Love Nell” (melodin används även i den engelska folkvisan ”Dives and Lazarus”). En poppis trudelutt bland miltärorkestrar runt om i världen och säg det Guinnesspimplande pubband som inte skrålat sönder den? Också ett av John McCormacks (1884-1945) paradnummer. Han var dåtidens Pavarotti . På sin tid lika hyllad som någonsin Jussi Björling eller Caruso . Först på operascener runt om i världen, men sedan som skivartist; spelade in 800 plattor. Han var den tidens bäst betalada scenartist, tänk Robbie Williams. En av beundrarna var...

Lund 22 maj 1980

Copyright Per Hägred ( per.hagred@kvp.se )

VÄRLDENS BÄSTA BAND (# 34-100)

Det var en gång ett litet band från Portland... Willy Vlautin står där med blicken fast nitad i scengolvet. Men han ursäktar sig med att han behöver fokusera på texten så att han inte tappar bort den och har därför svårt att se oss i ögonen. -Och jag har skrivit mycket text ska ni veta, ja Jesus så mycket text! Det är sista gången Richmond Fontaine lirar i Malmö. Bandet är numera upplöst. Det är en sådan där konsert som kryper innanför skinnet på en och gör att jag skriker efter låten som är större än livet självt. ”Lost in the world”. Den kommer sist. Blir det sista vi får höra med detta fina lilla band. Jag slänger samtidigt ut en bild på FB där jag slår fast att Richmond Fontaine är världens typ 26:e bästa band. Men stämmer det? Ja jag vet ju att det är ett favoband på Pet Sounds och att Plura älskar det. Jag bestämmer mig för att gå till botten med det där. Listor är ju kul. Jag började rangordna favoritgrupper. Och bara grupper. Alltså kommer varken Bruce Springsteen me...