Album: ”Irish Heartbeat”, 1988:
”Raglan Road” (Traditionell/Patrick Kavanagh): Dubliners (”Hometown”, EMI-album/single, 1972)
”Raglan Road” är en dikt av poeten Patrick Kavanagh (1903-1967), en av Irlands mest färgstarka men också kontroversiella diktare. Det berättas att Kavanagh stötte på Dublinerssångaren Luke Kelly på puben McDaids i Dublin. Båda var glada i kröken men de hade i övrigt inte mycket till övers för varandra. Även om de betraktade varandra så där lite i smyg på lagom behörigt avstånd. Det var Kavanagh som först bröt isen när han plötsligt stack till Kelly en dikt han skrivit och föreslog att Kelly skulle prova att sjunga den till tonerna av en air, ”The Dawning Of The Day” (”Fainne Geal an Lae” på gaeliska). Kelly tackade förvånat och tog emot lappen för att genast glömma bort den. En vacker dag flera år senare råkade han hitta dikten igen och upptäckte att Kavanaghs text var så mycket bättre än originalet. Nu är även Kelly död (dog av en hjärntumör 1984) men sången är för evigt förknippad med honom. Morrison och för övrigt även Mark Knopfler får ursäkta, men de når inte samma höjder som Luke Kelly.
Skivtips: Det tycks komma ut en ny Dublinerssamling varje gång man kollar facket, och den här låten är med om man har tur (även om det oftast då är Sean Cannon som sjunger). Leta annars efter RTE-samlingen ”Folk Heroes” som är bra fördjupningslyssning för den som vill gå vidare efter IH.
Poem by Patrick Kavanagh who actually wrote it for Luke Kelly in Dubliners. The air is called ”Tha Dawning Of the Day”.
”She Moved Through The Fair” (Traditionell/Padric Colum): John MacCormack (EMI-78:a, 1941)
Extremt vacker i John MacCormacks knastriga inspelning från 25 juni 1941. Bara två år senare diagnostiserades han med långt framskriden lungemfysem. Han dog senare i sviterna efter en lunginflamation i sitt hem utanför Dublin. Nationen var lamslagen och landssorg proklamerades. Så stor var han. Bästa kompisen Robert Irwin spelade in den på nytt 1949, i samma fina arrangemang som Herbert Hughes skrivit för MacCormack. Irwin var från början gosstenor som gav upp karriären när han kom i målbrottet och blev försäkringstjänsteman och senare tog han värvning. Under kort period återuppupptog han sångkarriären för en genensam turné genom England med MacCormack. Josef Locke har också gjort den. Filmen om hans liv, ”Hear My Song” från tidigt 90-tal, är för övrigt en medryckande introduktion till de irlänska tenorernas liv och leverne. Filmen handlar om Locke som jagas av skattmasen och tvingas hålla sig gömd utomlands i nio år. Ännu en irländare som levde i exil såldes. Han fick någon slags upprättelse med filmen trots att den inte var särskilt inställsam. Han dog några år senare, 15 oktober 1999. Kvinnorna grät då också, även om det inte handlade om landssorg. Det finns inget som berör som en vacker tenor. Texten till den här skira balladen skrevs hursomhelst av den irländske poeten Padric Colum som även han levde i exil - i Amerika. MacCormacks arrangör, Herbert Hughes, skrev musiken (efter en ”old irish air”). Även Margaret Barry och McPeakes gjorde den tidigt. Senare har den tolkats av Fairport Convention, Art Garfunkel, Barbara Dickson, Feargal Sharkey, Marianne Faithful och Mike Oldfield. McCormack speladeför övrigt även in ”Mighty Lak’ A Rose”, som Morrison lattjat med.
Nättips: Allt om McCormack: www.mccormacksociety.co.uk/ Läs mer om Josef Locke på tributsidan www.spatty.demon.co.uk.
An old irish air with lyrics by poet Padric Colum. One of MacCromacks last recordings.
”I’ll Tell Me Ma” (Traditionell): Clancy Brothers (CBS-albumet ”The Boys Won’t Leave The Girls Alone”, 1962)Dottern Shana har berättat att mormor Violet brukade sjunga den för henne. Men Van är förstås även influerad av Clancy Brothers förstärkta med Tommy Makem. Det var ett oerhört populärt gäng som spelade folkmusik i exil i USA. Bob Dylan älskade också dem och kallade Liam Clancy "The best ballad singer in the world". De slog igenom när det mer eller mindre av en slump fick 16 minuter för sig själva hos Ed Sullivan 1961. Åtta miljoner tittare förfördes av deras folkdrag. Det hade från början nöjt sig med att uppträda på småkaféerna i Greenwich Village men när Ed Sullivan fick ett sent återbud knep de chansen. På tredje plattan ”The Boys Won’t Leave The Girls Alone” kör de tre av de irländska låtarna som man förknippar med Van, bland annat den här barnramsan om kärlek. Möjligen hade de i sin tur hört Davis Hammonds version på ”I Am the Wee Falorie Man - Folk Songs of Ireland” (Tradition-album, 1959). Dubliners gör dessutom en fräsig verison.
Lästips: Liams Clancys biografi ”The Mountains Of Women”. Se även www.liamclancy.com
An irish childsong popularised outside Irland by Clancy Brothers and Dubliners.
”Carrickfergus” (Traditionell): Cheiftains (på Claddagh-abumet ”Cheiftains 4”, 1973)
Hemlängtan är temat här. Klart Van hakar på. Det här är en air som var extremt populär under 1800-talet när en miljon svalt ihjäl på Irland och lika många emigrerade till Amerika. Cheiftains version är grymt bra med Derek Bells harpa istället för en röst. Tror att Johnny McEvoys extremt fina liveversion från 1982 (på RTE-albumet ”In Concert”, 1982) var en viktig utlösare när Van och Cheiftains valde ut låtar till IH. Har även gjorts av Joan Baez (Dylanvinkeln), Bryan Ferry, Cowboy Junkies, Hothouse Flowers och Brian Kennedy.
Lästips: John Glatts Cheiftainsbiografi.
Cheiftains themselfs did this traditional song on an album in 1973.
”My Lagan Love” (Traditionell): John MacCormack (RCA-78:a, 1910)
”My Lagan Love” är en dikt av Joseph Campbell (alias Seasamh Maccathmhaoil) med musik arrangerad av Sir Hamilton Harty (en av ”Three Traditional Ulster Airs”). Det här var bland det första som MacCormack spelade in. Det är sådan ordning på dagböckerna att man vet att han spelade in den 25 mars i Amerika (”Hinduchant”). En annan tenor, Liam Devally, har också gjort en fin inspelning. För att inte tala om den rödhårige tvåmetersräkeln Michael O’Duffy. Han slutade vid järnvägen för att också bli en av de stora tenorerna vid sidan om MacCormack. 1948 gjorde han en tjusig inspelning av sången med stråkar och harpor som en dramtisk fondtapet. Han passade samtidigt att spela in ”The Dawning Of the Day”, som senare fick ny text av Kennagh.
”My Lagan Love” is a poem by Joseph Campbell (alias Seasamh Maccathmhaoil) with music arranged by Sir Hamilton Harty (one of the ”Three Traditional Ulster Airs”). One of MacCormacks earliest recordings.
”Marie’s Wedding” (Traditionell): Clancy Brothers (Från CBS-albumet ”The Boys Won’t Leave The Girls Alone”, 1962)
En polka (reel) från Skottland. Mairi's Wedding, Mairie's March, Mairie's Wedding, Mhari's Wedding är andra namn på denna låt. Den skotttske megastjärnan Billy Connolley har framfört den på banjo. Det var dock den skottske dansbandsledaren och dragspelarvirtuosen Jimmy Shand (hyllad i sång av Richard Thompson med ”Don't sit on my Jimmy Shands”) som populariserade den. Lite fånig låt som är rätt förfärlig när man hör tenoren Sam Hughes struttig version. Van har så vitt jag vet aldrig droppat Clancy Brothers som en viktig influens, men har säkert koll med tanke på Dylan-kopplingen. En lite lustig grej är att Van sjunger "Step we gaily as we go" med tanke på hans protestantiska bakgrund.
A reel from Scotland. Recorded by Clancy Brothers among others.
Comments
Peter