Skip to main content
Album: ”The Wall Live In Berlin”, 1990:
Comfortably Numb (Roger Waters): Pink Floyd (Capitol-albumet ”The Wall”, 1979)
Waters som i Muddy Waters – sure, det köper vi! Men Roger Waters? Eh… Var kommer Van in i handlingen på Pink Floyd-mannens ego-tripp? Riktigt hur den här brickan passar in i Van-väggen är således en klurig en. Van kan heller knappast anklagas för att ha klippkort till välgörenhetsjippona. Backad av delar av Band gör han den enda låten som åtminstone har tillstymmelse till melodi på Wall-spektaklet. Den bästa Pink Floyd-hyllningen står annars de där synskadade stammisarna på Musik & Konst för, de som – när de ska ha riktigt roligt – burkar steka Pink Floyd-plattor i ungnen. Mer sånt.
Van is playing tribute to Pink Floyd.

Album: Hymns To The Silence, 1991:
Just A Closer Walk With Thee (traditionell): Mahalia Jackson
Lite andlig spis. Van kunde inte undgå att höra de gospelskivor med Mahalia Jackson, Sister Rosetta Tharpe och Clara Ward Singers som pappan spelade. Van gillade det han hörde, men hade svårt att relatera till budskapet i texterna. ”Just A Closer Walk With Thee” spelades in av så vitt skilda artister som Louis Armstrong, Jimmie Rodgers, Sonny Terry, Patsy Cline, Loretta Lynn, Joan Baez, Larry Williams, Brownie McGhee och Sonny Terry, och Ken Colyers Jazzmen med Lonnie Donegan och Chris Barber. Artister som Van såg upp till och därför var det kanske lite enklare att ha övverseende med allt det där Jesus-dravlet. På Shanachie-samlingen ”Great Gospel Women Vol. 1” finns en helt fantastisk live-inspelning med Mahalia Jackson som jag inte kunnat spåra. Det låter som värsta draget i Harlem-kyrkan med en hammondorgel i himmelen. Van försöker återskapa den känslan i sin version. Det är bara det att Shanachie-plattan kom ut 1993, två år efter HTTS. Men hon hade gjort den tidigare. Hon spelade in den första gången 1965 och den inspelningen finns med på ”Sings America's favorite Hymns 5”, men redan 1961 framförde hon den i TV, som utfyllnad mellan två andra program. Den inspelningen lär finnas på en VHS som heter ”Mahalia Jackson Sings II”. En annan filmversion som verkligen är värd att leta efter kommer från Newport 1970, där hon gör ”Just A Closer Walk With Thee” med Louis Armstrong på trumpet – tala om hög New Orleans-faktor! Vid samma tillfälle i Newport framförde Satchmo även ”I’n Confessin” (se ”Magic Times”) med Dizzie Gillespie som sångare. Mahalia dog 1972 60 år gammal i hemmet i Chicago och vid begravning som bevistades av 60000 personer sjöng Lou Rawls just den här sången.
Van might be inspired by Mahalia Jacksons version of this old negro spritual.

Be Thou My Vision (traditionell)
En urgammal text från Nordirland, som även heter ”Slane" och är en lovsång till helgonet Patrick. Melodin är den gamla folksången "The Banks of the Bann". En älskad psalm som sjungs vid jul såväl som vid bröllop. Peter Jöback blev så tagen av Van att han spelade in den.
A hymn from Nothern Irland.

Comments

Popular posts from this blog

VÄRLDENS BÄSTA BAND (# 34-100)

Det var en gång ett litet band från Portland... Willy Vlautin står där med blicken fast nitad i scengolvet. Men han ursäktar sig med att han behöver fokusera på texten så att han inte tappar bort den och har därför svårt att se oss i ögonen. -Och jag har skrivit mycket text ska ni veta, ja Jesus så mycket text! Det är sista gången Richmond Fontaine lirar i Malmö. Bandet är numera upplöst. Det är en sådan där konsert som kryper innanför skinnet på en och gör att jag skriker efter låten som är större än livet självt. ”Lost in the world”. Den kommer sist. Blir det sista vi får höra med detta fina lilla band. Jag slänger samtidigt ut en bild på FB där jag slår fast att Richmond Fontaine är världens typ 26:e bästa band. Men stämmer det? Ja jag vet ju att det är ett favoband på Pet Sounds och att Plura älskar det. Jag bestämmer mig för att gå till botten med det där. Listor är ju kul. Jag började rangordna favoritgrupper. Och bara grupper. Alltså kommer varken Bruce Springsteen me
1953 Erikslustvägen 42 c, Malmö Hösten 1953 blev filmstjärnan Harriet Andersson sambo med demonregissören Ingmar Bergman i en lägenhet på Erikslustsvägen i Malmö. Ett stenkast från den natursköna Ribersborgsstranden. -Men jag hade ingen aning om att det fanns ett bad i Malmö, säger Harriet Andersson när det kommer på tal 50 år senare. Den nybyggda HSB-lägenheten hade tre rum och kök och låg högst upp i ett av de så kallade Stjärnhusen på Mellanheden. Men Harriet Andersson trivdes aldrig i Malmö. - Jag tror vi gjorde nån utflykt till Köpenhamn - Ingmar, Folke Sundquist och jag - och gick på Det danske filminstitut. Men Malmö var bara blåsigt och kallt. Det var inte roligt. Vad fanns det? Det där BeKå-torget... Där i hörnet av torget låg Wessels (där hotell S:t Jörgen ligger i dag) och paret beställde möbler, bland annat en stor dubbelsäng. Ett stort åbäke på 180 gånger 205 centimeter. -Det var ett helsike för de Wesselsanställda att baxa den uppför trappan
19 september 1968 Jimmy Page ler varmt när han får syn på Van Morrison den där eftermiddagen, det är den 21 september 2016, i tesalongen på Culloden spa & estate i Belfastförorten Holywood. -Är vi inte sugna på lite te, undrar den infödde sångaren artigt och gitarrvirtuosen nickar instämmande och plirar samtidigt med de vakna ögonen. Här sitter två styck musikhistoria och har det rasandes trevligt när jag råkar passera. Kanske försöker de en gång för alla avgöra om det verkligen är denne Page som lirar solot på Van Morrison och Thems inspelning av Big Joe Williams ”Baby please don’t go” från 1935 (även om Morrison hämtat inspirationen mest från John Lee Hookers version från 1949). Oavsett vilket så delar dessa båda herrar kärleken till bluesen med varandra. Även långt efter den där studiotimmen i London när de nitade ”Baby please don’t go” på tejp. Det ska sägas att många menar att det är Themgitarristen Billy Harrison som kör sologrejen och att Page enbart kompar. Men att P